Slutenvård -

De vart en tidig morgon imorse. När jag kom in på sjukhuset, där äs-enheten ligger, kände jag mig verkligen totalt lost och de kändes som jag aldrig skulle hitta rätt men efter lite om och men så hittade jag iallafall dit jag skulle och till och med i tid.
Att försöka sitta och berätta för en främmande människa om när, hur och varför min ätstörning började och har eskalerat vid vissa tillfällen är inte så lätt. Jag tycker de är så svårt och jag har nog redan dragit historien femtioelva gånger men de känns aldrig som jag lyckas säga de viktigaste ändå..
Hur som helst, vi kom fram till att jag ska dit om x antal veckor på en provapåvecka på deras slutenvård, se om de fungerar eller inte och sen bestämma ut efter de hur de kommer bli efter de. Helt ärligt är jag förtvivlad och livrädd, alltså verkligen LIVRÄDD för de, jag vill verkligen inte bli inlagd egentligen... samtidigt som jag vet att jag behöver få hjälp och att detta kanske kan vara ett sätt att få mig tillbaka på rätt spår igen. Jag vet inte. Jag är ju absolut inte tillräckligt sjuk eller smal för att bli inlagd.. Men hur som helst är de kö innan så får väl se när provapåveckan blir av och hur de blir. Time will tell.
Nu på måndag ska jag iallafall träffa mina favoriter *hosthost* på äs-enheten här och de kommer bli spännande att se vad dem säger om allt och om läkaren sjukskriver mig vidare.