men du kommer glömma bort mig precis som alla andra har gjort -

behöver någon som håller om mig, någon som jag kan luta mig emot, någon som vågar stå kvar vid min sida, någo som klarar av att ta och få höra sanningen, någon som alltid bryr sig, någon jag vågar berätta aaaaallt för, någon som har en förmåga att lyssna och att vilja förstå trotts de inte går, någon som alltid kan komma när jag behöver de, någon som jag vågar lita på till 110, någon som alltidalltidalltid finns vid min sida, någon som kan krama mig så jag inte går isär igen, så jag inte ramlar ihop, fan vilken skör tråd mitt liv är på, de är läskigt.. förstår inte hur jag ska orka ta mig igenom dehär.. igenom allt.. de är sjukt.. hur fan ska jag ta mig igenom allt detta? jag är livrädd, jag är tveksam på om jag kommer lyckas, hur fan skulle jag kunna lyckas med det lxm? hur ska jag kunna bryta alla mönster, alla onda mönster jag utsatt mig för de senaste åren... hur slutar man med de? de är typ omöjligt att bryta de onda mönsterna man gått i så länge samtidigt som de sägs att de går, men hur tror man på dom orden..? vet verkligen inte vad som är rätt och fel längre, och de få gångerna jag vet de, väljer jag medvetet de som är fel.. de är så jääävla lätt att ramla in i de gamla vanorna med handlingarna och tankarna.. för lätt.. ångesten, panik, självplågeriet är ju som en del av mig.. fanfanfaaan. varför..?!
men ack vad jag tivs med min psykolog, hennes reaktioner, hela hon, hon är så snäll.. "men lilla fina vän.." "om du bara kunde se dig själv och allt du gått igenom igenom någon annans ögon så du kanske skulle förstå.."

Gillar

Kommentarer