mat och träning -

texter, Hälsa

Igår, söndags var det 1 år sedan jag sprang mitt första halvmaraton, det är en prestation jag kommer vara stolt över resten av mitt liv även fast jag idag vet att jag absolut inte åt tillräckligt mycket för att träna så mycket och hårt som jag faktiskt gjorde då och jag var även helt ovetande om astman jag en månad senare fick veta att jag hade.

För att träna behöver man äta. Kroppen behöver massor med näring och bränsle för att orka träna, prestera och må bra. Även om vi är många som önskade att man kanske ibland hade kunnat skippa att äta och leva på luft så går det ju inte. För mat för med sig ångest för många, många tänker att mat=viktuppgång. Många tänker också att man tränar för att enbart gå ner i vikt och då är det ju onödigt att äta efteråt. Då har man ju inte tjänat någonting på att springa på gymmet och gjort av med en massa kalorier om man ändå ska stoppa i sig fler kalorier. I början när man "lever" (kallar inte direkt det att leva, lite mer att överleva) känns allting bra, man känner att man får energi av att man kan lyda tankarna och göra som dem säger.

Sen ställer man sig på vågen. - några hekto eller något kilo. Det känns som man skulle kunna springa hur många timmar som helst och det enda man känner är att man är glad. I NÅGRA JÄVLA MINUTER. Sen försvinner lyckan och går över till ångest. Tänk vad hemskt det hade varit om man gick upp dem där hektona eller kilona tills nästa gång man ställer sig på vågen. Tankarna är så fel och dem är så dumma mot många av oss. De ser fel och gör att vi tycker och ser fel på oss själva.
För att träna behöver man äta. Både innan träningen och efter träningen. Om man inte gör det bryter man ner sin kropp och tillslut blir man anfådd när du bara tar ett steg på löpbandet, om du ens orkat ta dig till gymmet. Lyckan övergår till självhat och en hel del ångest, till många panikattacker och nätter där man bara gråter. För att orka med att leva istället för att bara överleva behöver du mat. Men du behöver också så mycket mer än mat, du behöver skratta på riktigt och inte bara låtsas, du behöver kärlek från familjen, vänner, flick/pojkvän eller kärlek från något du älskar. Det är så mycket bättre att leva än att bara överleva och att skratta istället för att låtsas.
Träning behöver inte alltid vara något som är kopplat till tvång, till ätstörningar, till något anorexins röster säger till dig, till något som tvingar dig. Det ska vara roligt och bra. Tänk på det, själv försöker jag också tänka på det även fast det är så mycket lättare att skriva ner vad andra ska göra än vad man själv ska göra men jag börjar faktiskt bli bra på detta nu. Att träna för att jag orkar och mår bra av det, aldrig för tvång, prestation eller hur andra tycker att JAG ska se ut.

Gillar

Kommentarer

Amanda
,
Du är så klok och detta är något alla skulle behöva läsa.. 👊🏼
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Men tusen tack 🙏🏻
nouw.com/nikolinapettersson
Ida,
Så viktigt inlägg! Att pressa sin kropp o misshandla den kan sätta spår för livet. Det har det gjort för mig. Idag kan jag inte ens gå. Allt är skit! Anorexian har förstört hela mitt liv. Stor kram
onlyonewaytogo.blogg.se
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Tack Ida, ja det kan ju verkligen det men det är det få som förstår.. tycker så synd om dig fina du och jag tycker du är grym som kämpar på som du ändå gör! Bamsekram ❤
nouw.com/nikolinapettersson