känslan att aldrig räcka till -

folk säger ibland att jag ser ut att må bättre, å vad vet jag, de kankse jag gör, ibland, men folk såg ju ändå inte att jag mådde dåligt när jag mådde som sämst? så hur vet de? jag är bra på att lossas eftersom de är de jag gjort extremt mycket de senaste åren, och jag är fortfarande livrädd för att låta mig må bra, att våga bli bättre, för de har jag ju inte fått på flera år, hur ska jag då få de nu helt plötsligt? dock känns de stor skillnad mellan de dagarna som är okej och de som är kassa, för då vill man bara försvinna, ångesten å paniken är oändlig de dagarna.. de e kanske de jag ska relatera till en bra / dålig dag.. vad vet jag. även fast jag inte kan anse att jag mår bra då eller att de är bra, men bättre iaf.. och bättre är de, för jag har tagit mig ur min krissituation, skönt nog.. fy fan alltså.. hoppas jag aldrig kommer behöva känna som jag gjorde då igen... och jag är glad, glad att jag har niclas vid min sida fortf, inte för att de e riktigt samma igen, och inte för att vi gått igenom samma saker, så höll våra liv på att sluta på samma sätt iaf, så jo, nog är vi typ lika fucked up iaf, och de är på något sätt skönt för mig att se att han fortfarande kan ha riktiga svackor, att han verkligen kan må kasst vissa dagar än, men att han även kan må rätt bra.. för de ger mig en annan syn på hur lång tid detta faktiskt kommer ta.. fy fan.. någon som vill spola fram mitt liv ett eller två år? känns så förjävligt å hopplöst ibland, att de ska kunna ta så sjukt lång tid.. för att få må bra, för att slippa bete sig som man gör bland andra människor osv.. faan.. fy fan vad dom förstörde mig.

Gillar

Kommentarer