glöm bort bekymmer -

när man bara vill hitta rätt tillfälle att berätta, samtidigt som man vet att de aldrig kommer bli ett "rätt tillfälle" för de kommer alltid vara sjukt svårt att berätta de...
tillslut efter massa stressätande för att lugna mina nerver och paniken inom mig så berättade jag för mamma. och fy fan var jobbigt de var. paniken, ångesten, går inte att beskriva.. som att den panikångesten jag har varje dag inte räcker lxm.. men att berätta en sådansak, de jag gått igenom, för den som faktiskt älskar å bryr sig om en mest.. så jävla tungt å svårt eftersom de fortfarande är en sån sjuk skam för mig.. men ändå skönt efter kan jag lova. min finafina mamma.
de kommande veckorna för mig kommer bli grymt tuffa då jag ska gräva riktigt djupt i allt de hemska, de jobbiga som jag bara puttat bort, försökt glömma, hur mkt minns jag egentligen om hur de gick till idag?.. Men iaf, därför fick jag lov att berätta för mamma nu då hon är den som umgås med mig varje dag. hon behövde veta vad jag går igenom just nu och varför..
Jag får en sån sjukt kraftig inre panikångest av bara tanken att gräva i skiten.. usch. fan vad tufft de kommer bli...känslorna inom mig är så sjuka, så hemska, sån ångest, sån panik.. De kommande veckorna kommer verkligen bli tunga, tuffa, jobbiga.. jag vet helt ärligt inte hur jag ska klara av detta.. håll i mig så jag inte ramlar sönder helt igen.. håll om mig, håll kvar mig. hjälp mig.
går fan inte att sätta ord på allt jag känner, hur trasig jag är och vad jag går igenom så jag förstår inte själv varför jag ens försöker...

Gillar

Kommentarer