fet.ful.äcklad.hatad- allt av sin egna kropp

När jag äter så tycker jag att jag är världens sämsta människa, kanske inte precis när jag väl äter men efteråt , sekunden efter att maten åkt ner genom halsen ner till magen och ångesten kommer. Det är då jag känner mig hemsk, vidrig, tjock, ful, äcklig, otillräcklig och allt annat dåligt man kan komma på. Så när jag äter så tycker jag att jag är en dålig människa.
Men sen har jag tänk på en sak, när andra äter, tycker jag att de är en dålig person då? NEJ, jag tycker de är super duktiga och vill vara som dem. De som inte har anorexi osv, det är dem jag vill vara som, men är ändå rädd för det. Jag tycker att de är jätte duktiga och ser upp till dem när de äter, men jag hatar mig själv när jag äter.
Varför är det så då? Jag har inget bra svar på den frågan...Det känns som att jag vet att alla behöver mat för att överleva men att jag är ett undantag, jag kan leva utan mat. Men jag vet innerst inne att det inte går ju, för jag är ju inte trög bara för att jag är sjuk. Men ändå så spelar tankarna mig spratt eller vad man säger, orkar inte med dem men är rädd för att lämna dem.

Just nu är det sådär jätte jobbigt, jag hatar hela min kropp över allt annat, vill bara väck. Men humöret har ändå blivit lite bättre än vad det var för två veckor sedan tycker jag. Men jag vill bara ner, det är ju så. Men samtidigt så vill jag bara bli frisk, som idag när jag var med en fin vän , eller igår när jag var med flera fina vänner, det får mig att vilja kämpa. Vill vara som dem. Jag kan äta när jag är med vänner och och just för den stunden mår jag jätte bra och njuter av det. sen när jag lämnar mina vänner och kommer hem , innan för dörren och PANG jag får en så jäkla ångest så jag tror att jag ska kvävas. Det är hemsk att känna så. Jag drar i mitt fett, slår på min mage och allt man inte får göra.

Gillar

Kommentarer