don't have to do this alone -

upd. Nu kommer de komma några känslosamma ärliga texter, känslosamma på olika sätt, texter som är uppdelade i olika inlägg. vissa kommer förstå mer än de antagligen borde, och vissa kommer förstå för lite. men de är texter och ord jag formulerade i ett av mina panikångest lägen, så jag minns de knappt själv, men kanske de är värt att lägga upp dessa texter iaf. kanske. kanske inte. hoppas ändå mina nära å kära kanske kan förstå på ett annat sätt. De är svårt att veta om folk verkligen bryr sig om en, om de bryr sig å lyssnar på de man säger, om man nu verkligen tar sig modet att försöka berätta, för bara de e svårt för ngn som mig, att försöka berätta, berätta om något som ligger så djupt, som förstört en så mycket, något man egentligen inte vill veta själv, och sen om man märker att den man berättat för inte bryr sig, då orkar man inte föröska dra upp allt de jobbiga igen och berätta de igen för någon annan, någon som kanske eg skulle brytt sig och reagerat på ett helt annat sätt. vissa saker är förjävla svårt att säga, att sätta ord på även fast de finns någon som kanske skulle bry sig, säga ifrån å hur de borde vara, men hur ska folk kunna bry sig om man inte låter dom? om man inte vågar berätta? en jag berättat en av de jobbigare sakerna jag vart med om, han sa ifrån, på riktigt, på ett helt annat sätt än någon innan som fått reda på de, han sa ifrån så att jag själv nästan insåg hur fel de var, de han gjort. och då förstod jag att han brydde sig, på riktigt, och att de andra jag försökt berätta för antagligen inte brytt sig eller förstått hur alvarligt de var.. alla ser ju saker på olika sätt såklart, men jag har alltid vart livrädd för att folk ska lämna mig, lämna mig om de får veta allt som hänt, för de är så vissa reagerat, och om mina närmsta vänner skulle göra de, då är de lättast att de inte vet istället, att jag bär på de själv så de bara besvärar mig.

Gillar

Kommentarer