Det är som att allt det onda vill ut: det river och klöser och kämpar för att kroppen inte ska äta -

jag hatar ångesten, ångesten som river inom hela mig, vill dra ut allt inom mig, alla inälvor, allt fett. jag hatar att aldrig känna mig nöjd, att alltid vilja dölja fettvalkarna på kroppen under en förstor tröja. De dagar man ätit "för mycket" och man känner sig så fet som man inte vet vart man ska ta vägen, man vill bara ligga under täcket och gömma sig så länge som möjligt.. man kryper ihop i fosterställning av paniken, paniken av tankarna av att bli fet som en michelingubbe.... jag är livrädd för att tappa kontrolen av de enda jag verkligen har makten över.
och jag vet att andra inte ser detta, för de sitter djupt djupt inne i mitt huvud.

Gillar

Kommentarer