Det är lättare sagt än gjort. -

Alltså en sak som jag funderar över är. Kommer jag alltid att ha ett ätstört beteende? Ni som tagit er ur denna sjukdom. Hur är eran relation till maten idag? Hur ser ni på det här med portionsstorlekar tex? Jag har mått bra i perioder. Visst. Men jag kommer fan inte ihåg hur jag såg på maten då. Kommer ihåg att det inte tog upp en så stor del av mitt liv i och för sig. Men jag kommer ihåg att relationen till maten kunde vara ansträngd ändå i vissa sammanhang. Att man undvek vissa maträtter osv. Det enda rätta är väl att utmana sig själv ofta och ge sig på maträtter som anses vara "förbjudna" Vi lever bara en gång, och varför slösa energi på att hata sig själv och inte våga njuta? Det är lättare sagt än gjort. Men ett försök skadar ju inte. Som ett exempel. Jag har ett papper med ungefärliga matmängder som är ungefär en portion. Då ska det vara precis som det står på pappret. Överskrider man det som står så har man ju ätit "för mycket" Det är en sån onormal relation till mat att jag blir galen. Ni "normala" människor tänker ju inte alls i dessa banor. Och gud vad jag kan bli avundsjuk på er friska människor. Det måste ju vara en sån frihetskänsla att kunna äta det man är sugen på utan att det ska bli ett problem.

Gillar

Kommentarer