att kunna göra slut med sig själv -

jag har ju mått dåligt i så många år, fast andra har trott att jag mått bra, hur ska då folk kunna se om jag blir bättre eller sämre, jag känner ju inte om jag är bättre eller sämre själv då de handlar om sekund för sekund, minut för minut och dag för dag... jag har alltid trott att de e normalt att må såhär.. att de e så jag iaf bara förtjänar att må.. vadå hemskt? de är ju så de vart i flera år, de e ju så jag mått så länge.. hur ska de kunna va hemskt helt plötsligt? fast de e väl för att folk helt plötsligt vet hur jag mår. hur jag mår å har mått i flera år utan att någon sett något. hur bryter man ett sådant mönster. ett mönster man haft i många år, ett mönster med en sån extrem panik, ångest, press, reaktioner osv.ett mönster man haft i så många år.. hur orkar man vänta å ta sig igenom detta..? seriöst..hur slutar man plåga sig själv med allt negativa, hur accepterar man att man ska få må bra.. hur faan gör man?? hur slutar man anklaga sig själv för allt som hänt? hur inser man att de inte är ens fel? Hur slutar man hata sig själv? de har ju vart såhär de senaste åren, så de är ju så de ska vara enligt mitt huvud, de är så jag även trott alla tänkt och mått/mår, de e ju så jag levt så länge nu.. levt utan livsglädje, levt utan att vilja leva, levt utan en mening, utan en tanke på framtid, men med en kämparglöd.. en kämparglöd jag hoppas en vacker dag vinner den här jäävla fajten, jag tror inte de, men jag hoppas, jag vet inte hur, men jag hoppas.. på ngt jävla sätt.
hur slutar man med möster man haft så många år, bara att sluta göra saker som sårar en själv, sånt som jag alltid gjort, velat såra mig själv.. fan. hur slutar man ha sådanhär extrem press, rädlsa för att lita på andra, rädlsan att bli lämnad, ångest, panik, känsla av att aldrig duga å räcka till, osäkerheten, behovet av andra osv.. hur fan hittar man sin livsglädje och hur lär man sig acceptera sig själv? faan kan någon bara spola fram mitt liv några månader eller år, så jag slipper allt detta. de är inte som att vända på en pannkaka riktigt, tänk om de vart så enkelt.. faan.. jag hatar de, jag.vill.inte.
tänk om jag hade förstått att man inte ska bli behandlad som jag har blivit av vänner och killar.. uscha.. ochatt jag inte förstått att de faktiskt finns några människor som är sådär snälla, som jag då tyvärr, trott att alla är.. men de kommer alltid finnas idioter i denna värld, även få men väldigt fina personer. punkt slut.

Gillar

Kommentarer