21 oktober 2014 -

Min historia, Psykisk ohälsa

21 oktober 2014, dagen jag inte vill minnas, 21 oktober 2014 var dagen jag blev tvångsinlagd för anorexi efter x antal år med ätstörningar av olika slag. Dagen efter min bästa väns födelsedag som jag skulle fira med henne den helgen.. Bilden på min tatuering "hope" är från den dagen, dagen då makten över maten och mitt ätande togs ifrån mig och lades i händerna på sjukhuset.
Bilderna bredvid och under "hope" bilden är texter jag skrev och la ut de kommande månaderna, fan vad jag hade bestämt mig för att bli frisk och fri. Jag gjorde allt, jag kämpade och slet varje jävla dag jag ville bli av med alla slags ätstörningar jag haft i då 6 år. Jag skulle bli fri, jag skulle klara de. Men så enkelt är de inte, de är inte en sjukdom som man bara blir frisk från bara för att man vill, man behöver rätt behandling, rätt hjälp! (vilket kan vara väldigt individuellt vad som fungerar och hjälper!) Jag gick upp, extremt mycket, men efter nyåret, runt våren när jag fortfarande gick på dagvården samtidigt som jag gick i en kbt behandling i grupp så tappade dom mig, jag föll, igen. Jag började gå ner mig igen och jag gav upp. Jag orkade inte gå emot allt inom mig när jag aldrig fick hjälp med de, jag orkade inte stå emot allt själv. Jag fick inte den hjälpen jag behövde med mitt psyke, jag fick ingen hjälp att bearbeta de jag gått igenom som fortfarande påverka mig något extremt, Jag visste inte hur jag skulle stå emot allt de onda, mörka i mitt huvud, jag visste inte hur jag skulle orka de och då föll jag..
De har hänt mycket sen den 21 oktober för 2 år sedan, de har hänt väldigt mycket faktiskt, samtidigt som de inte hänt mycket alls.. konstigt de där, haha. Ni kan läsa lite av de jag skrev och la ut från den gången jag blev inlagd den 21 oktober och de jag skrev några av de månaderna framöver.

​Jag är fortfarande fast i helvetet, men jag är inte super smal idag, jag är inte farligt smal, jag är inte exakt på gränsen till att bli inlagd eller tvångsinlagd igen MEN jag har ätstörningar, jag har anorexi, jag är sjuk fortfarande. tyvärr! 

( den översta bilden och texten hör inte ihop men de gör bilden och texten under, alltså de två bilderna i mitten)

 <--- Bild från 2013, väldigt ätstörd men inte Anorexia ----> Bild från 2014, Ingen extrem bild men såå fast i anorexin.

Gillar

Kommentarer

Josefinsliv
Josefinsliv,
FY vad starkt jobbat! Har du några tips på att gå upp i vikt? Jag har inga problem med anorexia eller så, men är bara väldigt smal och tar mer än gärna emot tips!
nouw.com/josefinsliv
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Jag är ingen expert, och allas kroppar fungerar verkligen olika, men jag skulle försöka äta regelbundet, 5-6 ggr om dagen, 3 huvudmål och sen mellanmål och försöka lägga på lite extra mat för att öka intaget 😊
Men om du mer specifikt vill lägga på dig vikt skulle jag träna muskler 😊
nouw.com/nikolinapettersson
lifebyhelena
lifebyhelena,
Det är så sjukt svårt det här med ätstörningar. Det krävs så mycket arbete för att bli helt fri, det krävs tid och mod, och det krävs rätt hjälp! Sen tror jag att man behöver befinna sig i en sådan livssituation där man känner att man är redo att ta fighten fullt ut. Det går inte att göra det halvhjärtat, då blir man aldrig fri.
Sen kan det självklart bli så att det under själva kampen kommer mer kämparvilja och glöd!
Jag har haft ätstörningar i massor med år, men det är främst det senaste halvåret som jag har börjat tänka mer åt det friska hållet. JAG vill kunna träna för att JAG ska kunna må bra, inte för att ätstörningen ska vara nöjd. JAG vill lära mig att äta rätt, även rätt mängder för att JAG ska må bättre och för att JAG ska kunna få muskler där JAG vill ha muskler.
Jag är så urless på min ätstörning. Den har tagit så många år av mitt liv.
Den ska fan dö nu.
Vem bryr sig om ifall jag var sjukt mager under mitt liv när jag är död?
För vems skull ska jag följa ätstörningens röst?
Vi får kämpa tillsammans <3
KRAMAR till dig fina du!
nouw.com/lifebyhelena
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
SÅ jävla rätt! Och jag önskar jag kunde tänka som dig, varje dag, alltid..
De jobbiga är bara att "ätstörningens röst" är min röst, eller de känns ju verkligen så efter alla dessa år. men förhoppningsvis lär jag mig hantera de onda i mitt huvud bättre snart 😊
Bamse kram till dig fina fina DU! <3 <3
nouw.com/nikolinapettersson
lifebyhelena
lifebyhelena,
Det går att förändra. Även om ätstörningens röst känns som ens egen, så är den inte det. Det är bara det att den har stor makt fortfarande, men den kan tystas ner och till slut försvinna. Jag tror att man måste tänka så, att den kan försvinna.
Och jag frågar mig allt oftare vad det egentligen finns för vinst med att följa ätstörningens röst.
Varför ska den få bestämma så mycket?
Nä, den ska dö!!!
Tillsammans kanske vi kan slå ner den <3
nouw.com/lifebyhelena
mariellefriman
mariellefriman,
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Massa hjärtan till dig <3
nouw.com/nikolinapettersson
resantillsammans
resantillsammans,
❤️❤️❤️❤️❤️
nouw.com/resantillsammans
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Glöm aldrig att du är helt fantastisk! <3 <3 <3
nouw.com/nikolinapettersson