Jag kan komma på mig själv rätt ofta när jag är ute och går, ser eller möter andra personer, att jag i perioder tänker lite extra kring vad som försegår i deras liv, i deras huvud, vad dom tänker på, vad dom bekymrar sig över just nu eller vad dom är glada för, vad dom vart med om osv osv..

Även när jag är ute och går på kvällen så kollar jag ofta upp på stjärnorna (när det är mörkt / stjärnklart) och undrar om det är någon någon annanstans i världen som också just kollar på den stjärnan.. Vad dom tänker, vad som händer i deras liv just nu och hur dom mår.

- det gör livet så mycket större än en själv och sina problem, vilket livet verkligen är.

Det jag känner eller upplever, det som tynger mig eller är jobbigt är så litet i jämfört med det som händer i världen. Och jag vill inte att man ska förminska eller jämföra ens problem eller liknande, för det man känner, upplever, det som är jobbigt i ens liv ÄR jobbigt, men ibland är det bra att se sig själv och det som är jobbigt för en själv ur ett bredare perspektiv.

På senaste tiden, eller egentligen sen jag började dbt behandling för 3 År sedan så har min syn på livet förändrats, jag tänker mer på det i perioder och de senaste månaderna har det bara blivit mer och mer. Jag försöker landa i att världen är så mycket större än mig, att jag inte kan göra något åt det som redan hänt, det enda jag kan påverka är precis här och nu och vart jag vill att det ska ta mig. Och om jag har en öppnare syn på människor jag möter så är det lättare att förstå när dom gör "fel" eller liknande, om jag tror att personer gör det bästa dom kan med dom förutsättningarna dom har precis just nu, så blir det lättare att förstå. (sen accepteras och går det absolut inte att applicera på brott vilket jag hoppas ni förstår)

Låter antagligen flummigt för vissa men ju mer jag breddar min syn på livet, ju mer öppen jag är för andra runt om och ju mer jag går in med inställningen till andra människor att dom gör det bästa dom kan, med det dom har eller kan precis just nu, ju lättare är det att förstå och släppa saker..

De senaste veckorna har varit väldigt tuffa för mig, jobbiga händelser och saker har avlöst varandra, jag är rätt vilsen i allt som hänt och har mått väldigt dåligt och är även utmattad både psykiskt och fysiskt just nu så under helgerna, det som ni mest får se här, är jag ute i naturen så mycket jag kan och orkar för det gör alltid gott för både kropp och själ. Jag söker absolut ingen tröst eller stöd här men vill att ni ska veta hur läget är.

Andas, det blir bra tillslut.