Idag hade vi en muntlig redovisning i skolan, eller vi hade en säljpresentation där vi skulle sälja in oss själva som en tjänst/konsult. Jag hade väldigt svårt att komma igång med denna uppgift då jag har svårt för just sälj överhuvudtaget och att då sälja in sig själv? Näh, det knöt sig verkligen i huvudet.
Men till slut lossnade det, när läraren sa att vi inte behövde hålla oss inom just lönekonsult yrket, då kom jag ganska fort fram till vad jag ville prata om och sälja in.
Psykisk ohälsa står mig varmt om hjärtat och det vet ni ju, men jag specificerade mig lite mer än så och jag sålde in mig som en föreläsare för lärare kring tjejer med adhd, ett ämne som enligt mig är väldigt viktigt och bra att lyfta och prata om eftersom det finns så lite kunskap kring det.
Men den där tanken om att faktiskt föreläsa kring psykisk ohälsa för ungdomar tändes igen, även fast jag hatar att stå och prata framför människor haha...

Idag har det verkligen varit så fint väder här i Skåne, sol och värme och även fast jag tycker pollen just nu är väldigt jobbig så älskar jag verkligen att se och njuta av att hela naturen blommar ut igen. Alltså wow.

Jag kan komma på mig själv rätt ofta när jag är ute och går, ser eller möter andra personer, att jag i perioder tänker lite extra kring vad som försegår i deras liv, i deras huvud, vad dom tänker på, vad dom bekymrar sig över just nu eller vad dom är glada för, vad dom vart med om osv osv..

Även när jag är ute och går på kvällen så kollar jag ofta upp på stjärnorna (när det är mörkt / stjärnklart) och undrar om det är någon någon annanstans i världen som också just kollar på den stjärnan.. Vad dom tänker, vad som händer i deras liv just nu och hur dom mår.

- det gör livet så mycket större än en själv och sina problem, vilket livet verkligen är.

Det jag känner eller upplever, det som tynger mig eller är jobbigt är så litet i jämfört med det som händer i världen. Och jag vill inte att man ska förminska eller jämföra ens problem eller liknande, för det man känner, upplever, det som är jobbigt i ens liv ÄR jobbigt, men ibland är det bra att se sig själv och det som är jobbigt för en själv ur ett bredare perspektiv.

På senaste tiden, eller egentligen sen jag började dbt behandling för 3 År sedan så har min syn på livet förändrats, jag tänker mer på det i perioder och de senaste månaderna har det bara blivit mer och mer. Jag försöker landa i att världen är så mycket större än mig, att jag inte kan göra något åt det som redan hänt, det enda jag kan påverka är precis här och nu och vart jag vill att det ska ta mig. Och om jag har en öppnare syn på människor jag möter så är det lättare att förstå när dom gör "fel" eller liknande, om jag tror att personer gör det bästa dom kan med dom förutsättningarna dom har precis just nu, så blir det lättare att förstå. (sen accepteras och går det absolut inte att applicera på brott vilket jag hoppas ni förstår)

Låter antagligen flummigt för vissa men ju mer jag breddar min syn på livet, ju mer öppen jag är för andra runt om och ju mer jag går in med inställningen till andra människor att dom gör det bästa dom kan, med det dom har eller kan precis just nu, ju lättare är det att förstå och släppa saker..