we carry these things inside us so no one else can see them and they hold us down like anchors -

vilken jäkla dag.. Idag har jag varit på ett ställe där alla i dalarna anknyter till samma sak, och ja, just där var jag.. något att skryta om i framtiden?, nej knappast, usch. men så farligt var de inte som alla får de att låta, eller jo antagligen, men de är inte så i bara dalarna lxm..men riktigt fint var de iaf, med sjön och allt. Men nu får jag iaf fortsätta såhär, med en dubbel dos och fler tabletter, mer prat å tills de blir bättre kommer jag nog ligga i hans tröja i min säng med min vovve, nin å nalle.. och jag hoppas av hela mitt hjärta att även han kommer hem snart och "hoppas" att de är som jag tror.. för fy faan vad dehär är jobbigt och gör så ont.. att inte veta någonting alls egentligen, han var/är ju min största trygghet. på riktigt. den som hjälpt mig så mycket med dehär kaoset, och nu måste jag bara vänta, i dagar eller flera veckor... ingen som vet, men time will tell..bara att bita ihop, stå ut och vänta... känner mig så.... nej, ni kan nog inte ens föreställa er vad jag går igenom just nu.. fan vad ont de gör. men jag måste kämpa på iaf.. på något jävla sätt.. med eller utan honom vid min sida just nu, så måste jag upp.. hur förjävligt, svårt jobbigt å tungt de än är, så får de faktiskt vara så förjävla jobbigt just nu tills krisen går över, eller tills tabletterna hjälper... bara att bita ihop, vänta, stå ut, hålla tummarna och hoppas.
men faan vad jag saknar mina vänner, ni som bryr er minsta lilla är de som ger mig den lilla energin jag har till vardagen, livet just nu.. bamse kramar till er. - hörs.

Gillar

Kommentarer