This is where it ends and this is where it all begins, we're rising up again, alright -

Kan börja med att varna för att detta är ett långt inlägg..
Jag är glad att jag satt mitt emot just dig den där dagen för någon vecka sedan och att du sa de du sa till mig, för jag tror de var då jag började inse..De var som du lika väl kunde gett mig en käftsmäll. visst har jag för ett tag sen slutat bry mig om vad andra tänker och tycker om mig MEN äntligen, efter sisådär 21 år har jag nu börjat inse att jag måste acceptera mig själv och prioitera mig själv, att min mening med livet inte är att jag bara ska få andra att må bra, för de är ändå mitt liv. och de är då mig själv jag måste lära mig att sätta först. Jag jobbar på att lära mig acceptera mig själv och jag ska fan kämpa för att nå mina mål för de är bara jag som kan göra någonting åt de jag kan göra någonting åt. En vacker dag ska jag vara nöjd!
Jag har alltid tänkt att "de löser sig" Och ja, de gör de väl ofta, men de blir ju bättre om man gör och försöker göra någonting åt de. "Varför leva endast för andra när du även kan leva för dig själv?" "Du är huvudpersonen i ditt liv" De är saker som är lätt att säga till andra men svårt att göra själv. Men de är någonting jag verkligen vill nu men jag vet att de kommer ta tid. men visst fan ska jag lära mig detta, annars har jag faktiskt inget här att göra.. man kan, bara man vill. och ja, jag måste, för att orka med livet. Dehär ska bli en vår jag försöker och kämpar för att ändra de jag kan! Jag ska göra de för MIN skull.
Men alla har väl även hört "Du måste lära dig att älska dig själv" och den meningen håller jag inte, för att älska sig själv kan ibland vara väldigt svårt. Att acceptera sig själv är en annan sak och en sak som är mycket bättre, en sak jag som sagt kommer jobba på. Man behöver inte älska sig själv och allt man gör, men att acceptera sig själv behöver man. Man är ju faktiskt sin egna bästavän och man ska stå ut med sig själv hela livet så det är nog bra om man kan vara vän med sig själv. Vilket man inte är om man har en ätstörning, men man kan bli. man kan.
Jag kommer nog alltid vara en person som är lite mer försiktig och kanske inte tar så stor plats, jag har aldrig vart den som pratar så extremt mycket, kanske för att jag aldrig har fått de..? kanske för att någon aldrig har lyssnat och brytt sig iaf..? (jodå vissa har verkligen brytt sig)
Jag kommer aldrig glömma de anna sa till mig något år efter första helgen jag var i mora och sov hos henne med ett gäng andra ridtjejer, jag sa nog så gott som inte ett ord på den helgen, var ännu blygare som liten, med de vart ändå en början på en sån fin vänskap med iaf två personer. åh vad jag saknar den tiden. alla minnen med anna. herregud vad kul jag haft med den tjejen.. vi passade varandra så bra under de åren, finafina vännen. vilka minnen. vilka underbara saknade tider. Vad många härliga och sjuka minnen man har ifrån sin ungdom/uppväxt som man aldrig kommer glömma.. haha, jag är glad att jag fått dela många av dom med de jag har. de bästa tiderna och minnerna är nog de jag har ifrån mora och älvdalen iaf, där och med dom personerna trivdes jag.
Nej satan så rörigt dehär inlägget blev nu.. men till de hela, jag måste lära mig att acceptera mig och tro på mig själv. jag måste lära mig de där med självförtroende och självkänslan. Jag har iaf börjat tycka och tänka själv igen. Jag ska även sluta älta saker som redan hänt och kanske gått fel, kan du göra någonting åt de, gör de, om inte, släpp de. - It's all about me, myself and I -

Gillar

Kommentarer