Tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata -

ni vet dom där kramarna, dom som får en att känna sig lite helare för några sekunder iaf, å gerregud vad jag älskar folk som kan ge en sådana kramar. eller bara känslan av att ha en av mina vänner vid min sida kan ge mig de lugnet i kroppen så jag kan slappna av, samtidigt som de kan ge mig en panik i kroppen så jag bara vill försvinna, men den paniken uppkommer mer när jag är själv än med andra. jag är rädd. för mig själv. har haft en fin helg med riktigt bra vänner å människor iaf, även fast jag fortf tkr väldigt mkt är svårt och jobbigt. tack till alla vänliga själar. framförallt mamma, mina systrar, mathilda, hanna å niclas.

Gillar