sju sorger och åtta bedrövelser sen -

här om dagen hos min psykolog insåg jag hur mycket hästarna verkligen betytt för mig och varför.. haha efter alla dessa år har jag inte förstått å sett de själv..sjukt egentligen, meen, vi gick igenom hur de jag gått igenom påverkat mig, socialt, på fritiden och i arbetslivet, och kom fram till att de påverkat mig överallt förutom på fritiden då nästan all min tid spenderades i stalle och bland de är fantastiska djuren, och ridningen har faktiskt alltid lyft mig på olika sätt, jag kände mig bra på ridningen, de var något jag kunde, något som jag alltid fick uppmuntran och komplimanger för, jag kände mig alltid lugn och trygg i stallet, tills jag fick schumpi som drog ner mig ännu mer för 1-2 år sedan.., då trivdes jag inte ens i stallet längre. hade gråten i halsen varje gång jag var ute i stallet, och kämpar än idag emot gråten ibland när jag ser honom i ögonen, för jag misslyckades så grovt med honom och la all skuld på mig själv.. som jag alltid gjort, anklagat mig själv för allt dåligt som jag har haft med att göra. fina ponnyn. Men jag kände mig alltid trygg i stallet innan och jag håller på att bygga upp de igen, i stallet kan ingen skada mig på samma sätt som människor kan och hästar känner av en så väl om hur man mår och de accepterar alltid en. riktigt bra djur de där. sen kan jag även nämna att de närmsta vännerna jag har än idag är de jag lärt känna på olika sätt igenom ridningen och hästarna. Jag förstår verkligen på ett helt nytt sätt nu varför jag alltid tytt mig mer till hästar och djur än människor.. snacka om att folks ord och handlingar verkligen kan sätta sig hårt i hjärnan så man själv blir så blind som jag vart.. älskade ärliga djur som aldirg skulle vilja skada eller såra en.

Gillar

Kommentarer