rätt och fel -

vissa dagar känner jag mig så hjälplös så meningslös, bara så jävla otillräcklig. jag hatar att vara såhär, jag hatar att må såhär, jag hatar att vara trasig, så jag förstår verkligen att vissa inte orkar med mig, för jag vet att jag är helt fucked up och helt sajko, mer eller mindre. men jag vill så gärna bli bra, jag vill så jävla gärna ta mig ur dessa banor, för jag hatar de, och jag hatar att mitt huvud tänker i vissa banor, även fast jag idag kan förstå att de finns en förklaring till de.. men vissa dagar vill jag verkligen bort, bort ifrån mig själv. jag har tappat min magkänsla helt, jag har svårt att veta vad jag själv vill, jag har svårt att fatta beslut, jag vet lixom inte, jag har så sjukt svårt att bestämma. varför skulle någon ändå lyssna på mig, de jag säger..
De är så sjukt..
man är uppfostrad med att man ska lyssna och tro på vad andra säger, kan man inte tro på någon annans ord faller hela samhället, de handlar om att tro och lita på folk. men hur ska man då ibland kunna skilja på vad man ska tro på eller inte.. jag börjar förstå varför jag har så svårt att tro på vad andra säger.. lilla godhjärtade jag, som alltid innan trott så gott om alla människor, jag trodde såklart så väl på de ord han sa till mig och efter de har jag hatat mig själv så inerligt.. Han la all skuld på mig för att slippa ta på sig den själv, så ja, uppenbarligen fattade han där att han gjort fel, men att han inte ville leva med skulden som han så fint slängde på mig istället.. därefter jag har fått svårt att lita på folk, man ska ju tro på vad folk säger, alltså skulle jag tro på honom, som jag gjorde, samtidigt som alla andra säger motsattsen emot vad han sa... mitt huvud blev heelt fucked up. jag är livrädd, livrädd för att träffa någon som honom igen, någon som har sitt egna facit för rätt och fel.

Gillar

Kommentarer