Nothing's fine, I'm torn -

jag hatar att synas, att folk lägger märke till mig när jag är ute bland folk, på gatan, i affärer. jobbigast är de när jag är ensam.. med mina vänner, människor jag känner mig trygg med, väldigt få alltså, då går de...då känner jag ändå någon slags trygghet, men annars, då vill jag bara försvinna. jag var annorlunda förut, helt klart, men de var de enda sättet jag trodde jag kunde bli älskad för.. och jag hatar verkligen att göra fel, fy fan.som om jag inte känner mig oälskad och värdelös som de redan är just nu. texten är sluddrig och konstig.. lika dåligt som jag mår just nu..

Gillar