När man borde vara så lycklig men ändå mår åt helvete -

Psykisk ohälsa

Just nu mår jag verkligen inte bra, vilket jag verkligen skäms över att säga.. för jag har verkligen så mycket i mitt liv som jag bara kunnat drömma om, jag har så många personer och saker att vara SÅ lycklig över, (vilket jag även är, jag har en så fin, fantastisk och underbara pojkvän, mamma och vänner men är otroligt rädd för att dem ska tröttna på mig när jag mår så otroligt dåligt, att dem snart inte ska orka mer..) och även fast jag har dessa fantastiska människor i mitt liv mår jag ändå inte bra, inte i mig själv... vilket gör mig väldigt besviken på mig själv, för jag har verkligen allt jag kunnat drömma om och borde fan må BRA.. Jag förstår inte själv varför jag mår så otroligt dåligt just nu... Jag har mått väldigt dåligt i någon vecka nu, jag har självmordstankar, jag känner ofta att jag bara vill ge upp, eftersom jag aldrig får må bra inom mig, hur mycket jag än kämpar och försöker mår jag inte bra inom mig... När jag mår som sämst så känner jag inte igen min egen personlighet, jag känner inte igen mig själv, jag beter mig konstigt, säger konstiga saker, är inte mig själv och allt gör så fruktansvärt ont...

Just nu är de bara att jag får träna som gör att jag håller i maten, annars hade jag börjat svälta mig igen nu för de har vart ett sätt att hantera känslorna innan, ett sätt att skada mig själv, men nu äter jag hur dåligt jag än mår, jag sköter verkligen maten bättre än vad jag gjort på otroligt länge och bättre än jag någonsin gjort när jag mått såhär dåligt tidigare.. maten har alltid annars blivit drabbad när jag mått kasst inombords, de har vart ett sätt att skada mig själv.. Lika så att slå mig själv, de har vart ett sätt att hantera allt inom mig, just nu gör jag INGET för att skada mig själv vilket är HELT nytt för mig och min kropp och troligtvis resulterar de i att jag mår såhär dåligt just nu och att de känns som min kropp ska explodera av alla känslor... Jag kan liksom inte hantera de på samma sätt som jag alltid gjort förut..

Just nu drar jag bara på mig min mask oftare och oftare, vilket jag även gjort hela helgen som vart, jag har gjort saker fast jag egentligen inte orkat just för att jag mått så otroligt dåligt, men istället för att våga säga hur jag mår även fast ingen frågar så drar jag på mig min mask, jag biter ihop, jag har solglasögon på mig så ingen ser när tårarna rinner från mina ögon, för de gjorde dem hela söndagen, (lika så alla andra dagar) nästan HELA tiden rinner de tårar längst mina kinder, i söndags bröt jag ihop hemma och erkände hur dåligt jag faktiskt mår och har mått ett tag, jag skäms så otroligt mycket över att säga hur dåligt jag mår, jag skäms över att säga hur dåligt jag mår för jag borde inte må så, jag borde vara så otroligt lycklig för allt jag har i mitt liv (vilket jag även är, men jag mår inte bra inom mig) och jag gillar inte att säga högt hur man egentligen mår innerst inne för då blir de så verkligt...

Men de är väl så de är när man är psykiskt sjuk och lider av djup depression.. De bara är så, och jag hatar de, jag hatar att jag mår såhär, jag skäms över de för egentligen borde jag må bra.. men de är tyvärr inget man själv bestämmer, för hade de vart så enkelt hade jag fan inte mått såhär, jag har aldrig valt att må dåligt, jag har aldrig valt att vara djupt deprimerad, jag har aldrig valt att ha självmordstankar var och varannan dag, att må dåligt har aldrig vart MITT jävla VAL...
Personligen tror jag även att jag är högkänslig eller bipolär, något jag aldrig fått reda ut pga anorexin men som jag hoppas på att få reda ut snart..
Just nu är allt så jävla jobbigt, eller jag mår så jävla dåligt och känner allt så jävla mycket och starkt.. Jag vet att de kommer bli bättre, lättare snart, de blir de alltid tillslut, men när... hur länge ska jag orka? Hur länge ska mina närmsta orka? Just nu tar jag en dag i taget och är så tacksam till mina närmsta, för de är dem som får mig att orka.

Detta blev en otroligt lång och ärlig text men precis såhär är de just nu.

Gillar

Kommentarer

unia
unia,
"Det är alltid mörkast innan gryningen." Jag blir otroligt lättad när du säger att du inte gör något för att skada dig själv, för det är verkligen ett stort steg mot ett friskare liv. Och det är antagligen också en av orsakerna till att du känner allt så starkt just nu. För att du inte går till de copingmetoderna som du tidigare använt dig av. Du väljer att inte skada dig själv, och måste istället hitta nya sätt att hantera ångesten och alla negativa tankar på. Jag vill bara skicka dig en massa kramar och styrka och hopp. Som en vän till personer som mått/mår dåligt vill jag också säga till dig att närstående orkar nog. Du behöver inte skämmas eller vara rädd för att de ska tröttna på dig. Jag har en vän som också brukar be om förlåtelse när hon mår dåligt, för hon tycker att hon är så tråkigt sällskap. Men jag känner inte alls igen de känslor som hon tror att jag bär på. Jag tycker inte att hon är jobbig, jag tycker inte att hon är tråkig, och jag tycker inte att hon borde vara lite positivare och gladare (förutom att jag förstås önskar att hon skulle må bättre). För jag tycker ju om henne. Jag älskar henne. Och jag slutar inte älska henne bara för att hon mår dåligt och har det svårt. Som du själv säger så är det ju inget man själv väljer. Jag är säker på att dina närstående också vill veta hur du på riktigt mår så att de kan göra sitt bästa för att stöda dig. Det här blev en väldigt lång kommentar, men jag ville verkligen säga det här åt dig. Kramar! <3
nouw.com/unia
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Tror du har väldigt rätt i de du skriver, men nu när jag inte skadar mig längre känns de som de är kaos i kroppen, den vet liksom inte hur den ska bete sig istället för att skada mig... men de blir nog bättre tillslut, om jag orkar stå ut.
nouw.com/nikolinapettersson
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
(skulle inte skickat kommentaren..)
Väldigt skönt och tryggt att läsa hur de vart för dig att stå nära någon som mår så dåligt, känner verkligen igen mig i din väns tankar men SÅ skönt att läsa hur du ser och tänker om de. Verkligen så tacksam för att du orkade skriva din kommentar och dela med dig av allt för de var väldigt tryggt att läsa hur de kan vara ur en närståendes vinkel. Jag hoppas verkligen din kompis kommer få må bra snart och fortsätt stötta henne precis som du verkar göra, du verkar vara en så fin och bra vän!! Bamsekram till dig ❤❤
nouw.com/nikolinapettersson
jacqulinecarlstrom
jacqulinecarlstrom,
Kramar till dig!!!!<3
nouw.com/jacqulinecarlstrom
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Bamsekramar tillbaka fina du! ❤
nouw.com/nikolinapettersson