Inläggning i Lund, tre år sen -

Psykisk ohälsa

Det här är ett inlägg från när jag kom hem från min inläggning i Lund för min grova anorexia

"De finns många negativa men även positiva saker som jag upplevde på slutenvården och här nedan har jag försök skriva ihop dem.

De var en riktigt jobbig vecka på avdelningen, en av de värsta veckorna i mitt liv,
jag blev hotad med sond,
maten var väldigt äcklig,
jag gick ner i vikt under veckan där,
jag kunde knappt sova något alls där,
jag fick lov att dela rum med en främmande människa
under början av veckan åt jag 10% av maten enligt personalen, men de sista dagarna fick jag iallafall i mig liiite mer...
de har vart läskigt att se hur sjuka vissa patienser på avdelningen verkligen är i anorexin.. de är skrämmande och de har vart skit jobbigt och triggande att äta med dem men även liiiite motiverande att inte ramla längre ner i skiten...
jag har även börjat förstå hur nära döden man är med denna sjukdom.. även jag..
jag har haft magsmärtor heeela tiden, men vet att de inte så konstigt eftersom min magsäck krympt väldigt mycket..

MEEEN, jag ångrar inte att jag vart inlagd på avdelningen en vecka
jag har börjat våga äta mat ingen, till och med flera gånger om dagen!!!! (vilket jag vart livrädd för att göra i sjukt många år)
jag har börjat acceptera min kropp (Bara hur den ser ut PRECIS just NU) men jag är ändå tveksam på om mitt självhat någonsin kommer försvinna helt.
jag har inte tränat någonting under tiden där!!!!
jag har inte skadat mig själv någonting under tiden där!!!!!
De hörrni, de är rejäla framsteg!! Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv över de och de ska fortsätta så hemma nu för jag vet att de är rätt väg att gå! Visst kommer jag antagligen falla tillbaka då och då, men jag ska kriga utav helvete för vet ni, jag ska ta tillbaka MITT liv, jag förtjänar också att må bra, att leva livet och min mage och hela min kropp är fantastisk som fortfarande fungerar någorlunda efter alla dessa år som jag misshandlat den... "

Samtidigt som detta känns som EVIGHETER sen så känns det ändå som nyligen, inte för att jag minns detta men kanske mest för att det inte känns som det hänt så mycket sen dess, men det är väl för att det inte syns så mycket utåt utan det mesta som hänt är på insidan, i mig, syftar inte på min kropp i sig utan livet överlag denna tid tills nu.. Är iallafall, än idag, tacksam för att jag kommit så långt som jag gjort idag och väljer att kämpa för livet varje dag, även fast livet är tufft och ångesten brutal vissa dagar.

//Valde bort bilderna från när jag var som smalast för jag absolut inte vill trigga någon annan.//

Gillar

Kommentarer

tinagrotander
tinagrotander,
❤️❤️❤️
nouw.com/tinagrotander
wiilmahansson
wiilmahansson,
Åh skickar kärlek och styrkekramar!! ❤️❤️❤️
nouw.com/wiilmahansson
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229