Hur de faktiskt var på avdelningen -

Anorexia, Psykisk ohälsa

De finns många negativa men även positiva saker som jag upplevde på slutenvården och här nedan har jag försök skriva ihop dem.


De var en riktigt jobbig vecka på avdelningen, en av de värsta veckorna i mitt liv,
jag blev hotad med sond,
maten var väldigt äcklig,
jag gick ner i vikt under veckan där,
jag kunde knappt sova något alls där,
jag fick lov att dela rum med en främmande människa
under början av veckan åt jag 10% av maten enligt personalen, men de sista dagarna fick jag iallafall i mig lite mer,
de har vart läskigt att se hur sjuka vissa patienser på avdelningen verkligen är i anorexin.. de är skrämmande och de har vart skit jobbigt och triggande att äta med dem men även liiiite motiverande att inte ramla längre ner i skiten...
jag har även börjat förstå hur nära döden man är med denna sjukdom..
jag har haft magsmärtor heeela tiden, men vet att de inte så konstigt eftersom min magsäck krympt väldigt mycket..

MEEEN, jag ångrar inte att jag vart inlagd på avdelningen en vecka
jag har börjat våga äta mat ingen, till och med flera gånger om dagen!!!! (vilket jag vart livrädd för att göra i sjukt många år)
jag har börjat acceptera min kropp men jag är ändå tveksam på om mitt självhat någonsin kommer försvinna helt.
jag har inte tränat någonting under tiden där!!!!
jag har inte skadat mig själv någonting under tiden där!!!!!
De hörrni, de är rejäla framsteg!! Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv över de och de ska fortsätta så hemma nu för jag vet att de är rätt väg att gå! Visst kommer jag antagligen falla tillbaka då och då, men jag ska kriga utav helvete för vet ni, jag ska ta tillbaka MITT liv, jag förtjänar också att må bra, att leva livet och min mage och hela min kropp är fantastisk som fortfarande fungerar någorlunda efter alla dessa år som jag misshandlat den...

Jag ska som sagt tillbaka om två veckor för att se hur de har gått för mig hemma, om jag kommit upp i ett högre bmi och hur vi ska gå vidare.
Jag vet att de kommer att bli jobbigt att kämpa hemifrån, men jag får bättre stöttning hemifrån än på avdelningen, jag är verkligen SÅ trött på denna sjukdomen nu och de känns verkligen som de bästa och mest rätta valet för mig efter veckan på avdelningen, visst helvete kommer de bli svårt, men personligen tror jag att de är dem bästa vägen för mig att gå... Bara jag vill så går de, de ska gå, så "enkelt" är de bara.

Jag kommer fortfarande skriva om psykisk ohälsa i min blogg men troligtvis inte lika mycket då de lär bli mindre och mindre ju bättre jag blir men jag hoppas ni läsare vill fortsätta läsa iallafall.

Gillar

Kommentarer

Maalin
Maalin,
Du är stark, kämpa på ❤
nouw.com/maalin
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
tack snälla, jag gör mitt bästa, kram ❤
nouw.com/nikolinapettersson
Isabellanna
Isabellanna,
Vilken jävla kämpe du är!! Så glad att läsa detta och veta att du går åt rätt håll nu. Du är banne mig den starkaste och modigaste tjejen som existerar, och jag tror på dig tusen gånger om. Fortsätt kämpa på och lev det livet du är värd. Oavsett allt som hänt, hur du mått, din sjukdom. Du är värd att leva det bästa livet och jag är så glad som får ta del av din resa åt rätt håll. Heja heja heja!! ❤❤
nouw.com/isabellanna
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
men åh, finaste Isabella, dina ord värmer så otroligt mycket ska du verkligen veta, de betyder massor att du tror på mig!❤❤ Jag kämpar på så gott jag kan, har fått liten glimt av livet och lycka igen så då kom även kämparglöden tillbaka vilket är sååå skönt! Visst är de tufft men en dag ska jag vara fri och ta tillbaka och leva mitt liv igen 😘 du är otroligt stark min vän och jag är verkligen SÅ glad att du verkar ha hittat en fin kille, de förtjänar du verkligen, han verkar bra för dig, kram ❤❤
nouw.com/nikolinapettersson
IP: 82.99.3.229