funderingar en helt vanlig kväll -

En lördagskväll. En helt vanlig dag för vissa, en helt annan grej för andra. Sitter ofta och reflekterar hur mitt liv ser ut gentemot en person i min egen ålder. Dem har flyttat hemifrån ( vissa ) har pojkvän, körkort, går på fester, reser o lever livet fullt ut. Och vad gör jag? Sitter hemma o mår dåligt. Vad ska jag äta till middag idag? Det måste ju vara nåt nyttigt. Det får inte vara nåt "onyttigt" Vad är nyttigt egentligen? Vad är bra mat? Vad ska man äta? Vad är ok att äta? Vad är ok att äta för mig? Undrar om jag blir tjock av den där ostbiten. Är jag värd den? Borde jag låta bli? Det är alltid mycket fokus på vad det är jag kan äta o inte. Från min sida såklart. en sak som jag har lagt märke till är att jag hatar väldigt mycket när jag är väldigt lågviktig. Jag hatade alla männsikor som ville försöka hjälpa mig. Dom förstod ju ingenting, varför ska du då hjälpa mig tänkte jag. Jag vågade helt enkelt inte ta någon in på livet eller vad man säger. Men efter många om och men, så vågade jag mer, och fick därför stöd och hjälp också. Man kan inte önska sin värsta fiende att bli sjuk. Det finns mycket här i världen man kanske tänker att "ah den där jäveln ska fan få lida i helvetet" men anorexi kan man inte önska att någon ska få, det går inte. Det är en sån hemsk sjukdom som bara borde utrotas.

Gillar

Kommentarer