Ett dagboksinlägg från 2013-

texter

när folk frågar mig hur jag mår, de jag inte anser behöver veta nå alls får ett svar likanande "bra, själv då?" och de andra får nog ett svar så som "de bara är, jag bara är". för de är ungefär så de är.. jag bara är..

när jag satt där i väntrummet den kvällen, de var så sjukt, alla känslor i min kropp, de var inbördeskrig, fy fan, allt bara bubblade över, jag kände allt och inget på samma gång, jag var fly förbannad på mig själv, jag hade gett upp, något jag aldrig skulle göra, alla dörrar runt om mig var låsta, jag kunde inte ta mig ur väntrummet på något sätt, bara de gav mig en inre panik, ville bara skrika, slåss å visa min panik och alla känslor jag hade inom mig, men jag kan inte de längre, de finns ingen ork, jag vet inte hur man gör sånt längre.. jag ville visa doktorn hur illa jag tyckte han behandlade mig, hur jävla dåligt han betedde sig, men jag kunde inte, jag bara nickade och sa att jag ville hem, klart jag ville hem, och han tänkte släppa hem mig.. ja tur nog var en annan läkare klokare än så säger jag bara.. annars hade jag inte levt idag. idiot doktor. men nu, jag bara är, utan en anledning.

jag har en inre kamp varje dag, varje jävla dag, ibland är de värre än andra, svårt att sätta ord på de, de som aldrig känt de själva, skulle nog aldrig kunna förstå, jag har för många som talar i mitt huvud, min egna inre röst har försvunnit, den är överröstad av allt annat.. de är hemsk, jag har ingen inre röst eller känsla längre.. jag vill ha de tillbaka jag vill ha mig tillbaka.

att så små, simpla vardagliga saker kan vara en så stor börda och svårighet för andra, de behöver inte vara fysiskt, en fysiskt skada, de kan vara så sjukt svårt ändå.

att ta sig upp ur sängen är en pärs för mig, jag tar mig knappt upp vissa dagar, allt är så svart, så meningslöst.

..att flytta sig mellan sängen och soffan kan vara så jobbigt.. trodde aldrig jag skulle falla såhär djupt och långt, aldrig.. hoppas de här är värt de, att de har ett slut snart..

tänk om jag hade gjort ngt åt detta tidigare, tänk om jag fattat att de inte ska vara såhär, att de inte är normalt, då kanske de hade vart helt annorlunda idag.. den tanken slår mig ofta.. tänk hur allt kunde vart, tänk hur mkt jag förlorat pga av andra idioter. fan. tänk om jag kunde stått på mig, tänk om jag inte låtit alla sparka så jävla mycket på mig så jag tillslut ansåg att jag inte ens förtjänar att må bra. usch.

Och hur ska någon som aldrig vågat prata om hur hon mår, pga av att hon aldrig velat ha nå medlidande eller förstått att ingen annan skulle kunna förstå, förstå hur förstörd, sparkad, trampad, sårad hon blivit inifrån och ut.. de är så svårt att sätta ord på saker man känner.. de är omöjligt. Jag har aldrig fått prata å berätta, aldrig för den inom mig, eller för folk runt omkring som alltid tystat ner mig, att säga vad man känner och hur man mår är svagt enligt mig. så sjukt svagt. fan. hatar min inre röst.

hur ska jag kunna sitta där och berätta om allt, jag som inte vet hur man pratar om hur man mår, jag vet inte hur man gör längre, fan, seriöst. vet inte ens hur man gör de till sina vänner, syskon, familj, inte till någon, kan inte sätta ord på känslor längre.. hur fan gör man?

jag förstår varför mina tidigare förhållanden har slutat som de gjort, endast för att jag velat och vetat att de sårat och skadat mig själv mest, de var som ett självskadebeteende, de är ju de enda jag velat de senaste åren, såra/skada mig själv, jag har ju inte fått må bra, fått känna glädje, fått vara glad. och även fast jag blivit illa behandlad av vissa killar, så hade de kanske löst sig på andra sätt om jag vågat prata, säga vad jag tänker och känner, vad jag faktiskt vart med om, men de är svårt när man inte vet vad man tycker och känner längre, vad som är rätt och fel, när man inte hör sin egna inre röst, så man istället stänger in sig mer och mer och bara blir tyst..

  • texter

Gillar

Kommentarer

iidajjohansson
iidajjohansson,
starkt av dig det du skriver, jag läser verkligen och det bara ryser i hela min kropp. STOR kram till dig fina du <3
nouw.com/iidajjohansson
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Åh, tack snälla fina Ida, dina kommentarer och ord värmer verkligen massor!! ❤ bamsekram ❤
nouw.com/nikolinapettersson