Ett farväl -

Min vardag, Psykisk ohälsa

Idag har jag vart i Helsingborg, tredje och sista gången för denna veckan och idag hade jag mitt sista samtal/möte med min läkare som tyvärr ska sluta i hbg.. För det första är hon den absolut bästa läkaren jag träffat och haft sen mitt första besök inom psykiatrin för 5 år sedan, hon har verkligen vart outstanding, sen, för det andra så tycker jag det är väldigt jobbigt med farväl, hejdå, framförallt till människor man har en djupare koppling till.. Jag bröt ihop x antal gånger under själva samtalet eftersom jag har det ganska tufft just nu och jag gick även där ifrån med tårar i ögonen efter vi sagt hejdå.. jag kommer verkligen sakna henne..

Jag är så jävla bra på att ha min mask på mig, jag kan le och säga att det är rätt bra, tills någon, som jag litar på, trycker på en liten punkt, en punkt som gör ont i mig, och så rinner mina tårar längst kinderna... Det är mycket som är svårt just nu, jag försöker verkligen hålla uppe mig själv och vara positiv, men då trycker jag även väldigt lätt bort mina känslor, de där känslorna jag behöver få känna också.. Jag kommer alltid vara en person som känner stark och mycket, har nära till tårar och ledsamhet, men jag behöver bli bättre på att visa det jag känner för dem jag litar på, utan att dra på ett leende när jag inte mår bra.. Men kort och gott, det är svårt..

Gillar