Det är en dödlig sjukdom -

Min vardag, Psykisk ohälsa, Hälsa

Imorse började vi dagen med nybakat bröd och en ordentlig och mysig frukost. Efter de kollade vi på senaste avsnittet av Sofias änglar, jag är glad att jag såg de med H, för jag grät, jag grät och jag grät.. De rann tårar längst mina kinder genom hela avsnittet för de tjejen beskriv, dem känslorna sitter kvar i mig än idag och dem blev så starka när hon och familjen pratade om det.

Och jag hoppas fler personer nu kanske förstår eller blir mer öppna för att förstå vilken jävla sjukdom anorexia är och allt den verkligen förstör för den drabbade och dennes familj.. Dem visar de så äkta, de där man aldrig annars pratar om, det där andra inte vet någonting om, de där många i min omgivning aldrig kunnat eller velat förstå, det är en dödlig sjukdom som verkligen bara vill att man ska DÖ. Jag har krigat med anorexin i äckligt många år och den har inte bara förstört mig utan även min familj och också min fina sambo. Anorexin gör inget annat än förstör en och dem i ens omgivning, TOTALT. Och jag jobbar verkligen varje dag med att försöka ta reda på vem JAG är utan sjukdomen liksom..


Men till en helt annan sak, mitt illamående.. Mitt illamående håller halvt på att ta dö på mig just nu.. De blir inte bättre.. eller jo, lite då och då och sen kommer de tillbaka och slår mig som en käftsmäll, jag gråter för de är så frustrerande att varje dag må illa och ha ont i magen.. Jag har mått illa i flera veckor nu och testat ta medicinen jag fick för det i höstas, har tagit den medicinen i 2 veckor nu men känner ingen skillnad än.. Jag är så jävla trött på detta och klarar knappt av att göra någonting under dagen för illamåendet och magsmärtorna hindrar mig, jag har noll energi och det är riktigt svårt att äta när man mår illa nästan hela tiden, men äter gör jag ju såklart ändå, men de är inte lätt..

Och läkaren jag pratade med genom en sjuksköterska på vc sa att de beror på ORO eftersom han vet att jag mått psykiskt dåligt beror mina magproblem och illamående ORO enligt honom.. och jag har absolut NOLL oro i min kropp just nu..  Länge sen jag kände mig så invaliderad som jag gjorde när jag fick höra de...

Men helt ärligt, med handen på hjärtat, är de kanske inte konstigt att min mage är kaos, att jag har ont att jag mår illa osv, jag har misshandlat den i 10 år så helt ärligt är de kanske inte konstigt att jag har problem med min stackars mage men jag önskar bara att den skulle fungera normalt eller att läkaren skulle ta mig på allvar och hitta en fungerande lösning för en vardag med dessa problem finns inte, de går inte...

Gillar

Kommentarer