Det är bara ett bakslag, inte ett misslyckande -

Min vardag, Psykisk ohälsa

Heeeeej! Okej de var nog första gången jag började ett inlägg med ett hej haha...

Dagarna går och för de mesta ekar de tomt här, men jag har typ tappat min förmåga att skriva, eller sätta ord på saker och ting..

Denna vecka har hittills vart intensiv för mig, jag har tex haft tre läkarsamtal,(och de är bara Onsdag!!) om olika saker, men alla tre har vart jobbiga på olika sätt, vart nervös innan för att få med allt man ska säga men enormt skönt att ha dem över även fast de kommer bli fler framöver för att förhoppningsvis få ordning på saker och ting även fast de inte finns någon lösning till ena problemet...

Senaste veckorna har vart tuffa för mig, som jag skrev tidigare har jag backat lite med min ätstörning, maten har blivit extremt svår igen och anorexin är på mig konstant just nu.. Som många vet har jag ingen hjälp med ätstörningen idag (som om jag någonsin haft de........) men läkaren jag har genom dbt'n hjälper mig även lite inom de området och att bara erkänna för sig själv att man har problem och minskar i vikt igen är stort, de är absolut inte allvarligt, jag har bara gått ner något kg men jag vet att ju mindre jag äter ju mer luft ger jag anorexin, och att erkänna de och berätta om problemen för någon ger verkligen anorexin en smäll på käften även fast den en sekund senare försöker krama om mig igen och ljuga för dem... Så fort jag är helt ensam kramar anorexin om mig extra hårt och jag har svårt att göra "friska" val, vi kom iallafall fram till en bra plan som jag hoppas kommer fungera, för JAG vet att jag aldrig vill långt ner i helvetet igen och jag VET hur de börjar och hur de så lätt går för långt... Jag vet ju de och jag vet att de aldrig är värt de, de är bättre att ta kampen nu och försöka få ihop de... De är bara ett bakslag, inte ett misslyckande.
Löpningen har jag också fått lov att lägga lite åt sidan just nu, för så länge jag inte äter ordentligt orkar inte min kropp träna på de sättet jag vill.. men de suger, riktigt jävla hårt men även en motivation till att kämpa ännu mer...
Annars är jag bara allmänt trött som vanligt och orkar inget mer än de jag absolut måste.. men de är bara att försöka vila och hoppas att denna trötthet någon gång försvinner (vilket jag typ gett upp hoppet om men..)

Jag höll även på att bli påkörd idag när jag cykla, alltså bilen var typ 1mm ifrån att träffa min cykel, han backade rakt bak på min cykelväg utan att ens se mig, eller bry sig... uff, mest glad att han inte träffade mig...

Blev ett väldigt rörigt inlägg men nu ska jag sluta skriva och åka till stallet..

Gillar