Den där kampen emot anorexin -

Psykisk ohälsa, Anorexia

En text skriven för några år sedan, en text om ätstörningar, anorexi -

När jag äter så tycker jag att jag är världens sämsta människa, kanske inte precis när jag väl äter men efteråt , sekunden efter att maten åkt ner genom halsen ner till magen och ångesten kommer. Det är då jag känner mig hemsk, vidrig, tjock, ful, äcklig, otillräcklig och allt annat dåligt man kan komma på. Så när jag äter så tycker jag att jag är en dålig människa.

Men sen har jag tänk på en sak, när andra äter, tycker jag att de är en dålig person då? NEJ, jag tycker de är super duktiga och vill vara som dem. De som inte har anorexi osv, det är dem jag vill vara som, men är ändå rädd för det. Jag tycker att de är jätte duktiga och ser upp till dem när de äter, men jag hatar mig själv när jag äter.
Varför är det så då? Jag har inget bra svar på den frågan...Det känns som att jag vet att alla behöver mat för att överleva men att jag är ett undantag, jag kan leva utan mat. Men jag vet innerst inne att det inte går ju, för jag är ju inte trög bara för att jag är sjuk. Men ändå så spelar tankarna mig spratt eller vad man säger, orkar inte med dem men är rädd för att lämna dem.

Just nu är det sådär jätte jobbigt, jag hatar hela min kropp över allt annat, vill bara väck. Men humöret har ändå blivit lite bättre än vad det var för två veckor sedan tycker jag. Men jag vill bara ner, det är ju så. Men samtidigt så vill jag bara bli frisk, som idag när jag var med en fin vän , eller igår när jag var med flera fina vänner, det får mig att vilja kämpa. Vill vara som dem. Jag kan äta när jag är med vänner och och just för den stunden mår jag jätte bra och njuter av det. sen när jag lämnar mina vänner och kommer hem , innan för dörren och PANG jag får en så jäkla ångest så jag tror att jag ska kvävas. Det är hemsk att känna så. Jag drar i mitt fett, slår på min mage och allt man inte får göra.


Jag är SÅ tacksam för att jag tagit mig ur den värsta skiten, vissa dagar mår jag fortfarande väldigt dåligt MEN det är ändå bättre än vad det vart på vääääldigt många år, jag kommer framåt hela tiden och jag försöker konstant jobba med mitt psyke och mina tankar vilket är otroligt viktigt för att må bättre.

Gillar

Kommentarer

BLOG_of_FOODCRAFT
BLOG_of_FOODCRAFT,
Duktiga du ... du har kämpat så bra! Jag hoppas innerligt att du ska få fortsätta att må bra i kropp och själ och att njuta av bra mat. Jag känner så väl igen mig. Jag har ju Hashimotos sjukdom och jag har inte kunnat äta som "vanliga människor" utan att gå upp i vikt. Jag har i mina dar också gråtit och hatat och plågat min kropp. För mig lättade allt sen jag började tänka på min kropp som något positivt istället för något negativt och att jag alltid istället för att hata den (som jag en gång gjorde) började att värna om den och ta hand om den. Tänk den kan ju ändå både gå och springa och göra roliga idrotter och mycket annat. Varför ska straffa den stackarn! Istället för att plåga den började jag att försöka att ge den det bästa jag kunde..... tanka den med nyttigheter och bra näringtät och hälsosam mat, motionera den lagom och sova när den behövde det .... jag mår idag också så mycket bättre än när jag var tonåring och inte heller ville äta ena dagen (av rädsla att gå upp) för att äta för mycket och spy en annan dag (då jag var så hungrig att jag inte visste var jag skulle ta vägen) ... jag vill aldrig ha denna tid tillbaka och jag tror inte heller det är möjligt då min kropp idag är mitt tempel. Jag hoppas du också känner så .... och ta vara på det bästa du har - din kropp .... för den är ju också du! Fina du... och du är värd det bästa! Massa massa kramar från mig.
nouw.com/blog_of_foodcraft
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Men åh fina du, måste vara otroligt tufft att leva med den sjukdomen 😔 Gu vad du är stark som tagit dig dit där du är idag, vilken kämpe du är!! Håller helt med dig om att man ska se kroppen mer utifrån vad den klarar av och inte hur den ser ut, idag är jag tacksam varje dag min kropp fungerar som den ska och jag kan leva så normalt som möjligt. Du är verkligen värd de bästa också, stora kramar till dig ❤❤
nouw.com/nikolinapettersson
Anna
,
Du skriver otroligt bra och jag är glad att du mår bättre idag, de märks verkligen på dig, fortsätt kämpa på 😊
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Men tusen tusen tack!! 😊 vad glad jag blir! kram
nouw.com/nikolinapettersson
Naatly
Naatly,
Är så glad att du mår bättre idag! Du är bäst ❤️
nouw.com/naatly
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Tack snälla finaste Nathalie, jag är stolt över oss båda som tagit oss så långt, och så hoppas jag innerligen du får må bättre snart, på alla sätt ❤
nouw.com/nikolinapettersson
Emmaengstrom
Emmaengstrom,
Blir så ledsen inombords av att läsa detta, känner igen mig något så enormt också och vet hur känslan är. Varför ska det vara så för, att man ska känna så?! Vi är inga undantag utan vad vi ska sträva efter är att känna och må som "de andra och normala", och vi kan nå dit. Det får ta sin tid bara och det är okej! Man är verkligen som en dubbel person då den ena vill åt andra hållet och den andra vill åt det andra, men det är den friska sidan som ska vinna och som man ska lyssna på. Såklart är det tufft att välja den friska sidan då det kan ge en negativ konsekvens men i längden blir det positivt, för ju mer man går emot desto bättre blir det! Du är stark Nikolina och är en riktig kämpe ska du veta! Ingen ätstörning ska få ta en livet! Massa kramar <3
nouw.com/emmaengstrom
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Men fina du, gör ont att läsa att du känner igen dig så mycket.. ❤ glöm aldrig hur jäkla fin och klok du är, hur fantastisk din kropp verkligen är som orkar bära dig varje dag, fortsätt kämpa på och var rädd om dig ❤ massa kärlek till dig
nouw.com/nikolinapettersson
amandalarssons
amandalarssons,
Så himla glad att du mår bättre idag ❤️
nouw.com/amandalarssons
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Ta k snälla vackra du 🤗
nouw.com/nikolinapettersson