När jag var som sjukast i anorexin var även när min blogg var som störst, jag hade runt 30 tusen läsare och det var många som själva var sjuka eller närstående till någon sjuk som läste bloggen, jag vet inte om några av dom följarna finns kvar längre men jag vill ändå tipsa om ett program, eller specifikt avsnitt, dom pratar om anorexi/ätstörningar inom idrotten, och dom tar även upp hur fruktansvärt mycket sjukdomen tär på hela familjen, vilket det sällan pratas om, och så är det även en kille med som berättar om sin anorexi, vilket jag tycker är så fruktansvärt bra, av någon äcklig anledning är det fortfarande väldigt skambelagt för killar att prata om sitt mående och psykisk ohälsa över lag, och det är inte så många som vet om killar som har anorexi, även fast jag själv vet att det även finns många killar med anorexi och andra ätstörningar.
Programmet heter Idrottens himmel och helvete och ni hittar det på SVT play, väldigt se värt för alla då jag tycker dom tog upp bra saker i programmet.

//Idag blir folk ofta hyllade när man delar en bild på sin kropp, men är man inom "idealet" så känns det inte alls lika accepterat och bra.. Allas kroppar är perfekta precis som dom är, inom det så kallade idealet eller ej, en kropp ska vara accepterad precis som den är! Jag vet att det är lätt att jämföra sin kropp emot andras, men kom ihåg att allas kroppar är fina precis som dem är och kom ihåg att var tacksam för att din kroppen fungerar och orkar göra saker du vill för just det är faktiskt de viktigaste//

~ En lista och text från 2015 ~

Jag vill:
- Kunna äta allting
- Kunna äta utan ångest
- Slippa hata min kropp
- Slippa ha en massa måsten som har med träning att göra
- Kunna ha på mig vad jag vill
- Kunna göra vad jag vill och orka det
- Slippa ha panik över min kropp och vikt
- Inte att allting ska fokusera kring vikten och kroppen
- Inte förstöra mer för familjen ...
- Kunna hitta på allting med vänner och även kunna äta det dem gör UTAN att behöva säga nej eller "dö" efteråt
- Slippa hata mina ben och skämmas över dem
- kunna äta mat från tex donken utan att få så grov ångest så jag hellre vill dö
- Kunna må bra på riktigt...
- Kunna le på riktigt och inte ett fejksmile när någon frågar hur jag mår (jag ler på riktigt också såklart, men vill inte att fejksmilet ska finnas alls)

Jag vill vara nöjd med mig själv, jag vill vara glad och lycklig, jag vill leva på riktigt. Frågan är bara när jag kommer få göra det eftersom jag inte tillåter mig att göra det..

Acceptera kroppen -
När man känner att ens kropp är ett objekt istället för ens egen kropp. Vad gör man då och hur känns det? När man tittar sig i spegeln och känner att det inte är en själv man kollar på, det är bara en sak som är i vägen för allt och alla och som man dessutom tycker är tjockt och fult. Man känner att det inte tillhör en även fast man sitter ihop med sig själv. Man vill helst av allt bara "gå ur" sin kropp, lämna saken eller den så kallade kroppen och få något nytt.

Denna känslan är fruktansvärt jobbig och ännu jobbigare är det när man hela tiden går runt och hatar det här objektet som är ens egen kropp. Det känns verkligen som ingen någonsin kan göra något åt det och när man bara hör kommentarer som "Du får lära dig att älska dig kropp" blir man bara ännu mer irriterad för hur fan lär man sig att acceptera något som man hatar mest av allt, och det värsta av allt, hur lär man sig att acceptera något som inte ens känns som mitt? - jag vet att man måste jobba med tankarna, men de är så förjävla svårt...

Denna lista och text här över skrev jag 2015 och nu, 4 år senare kan jag verkligen säga att jag IDAG kan allt detta ur listan, eller ah, förutom dom 2 längst ner men det beror inte på anorexin, och det gör mig verkligen glad, glad ända in i själen. Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit, där jag kan allt ur listan och även kan acceptera min kropp, något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna, jag visste att andra kunde, men jag trodde verkligen inte att JAG skulle fixa det.. Även fast jag inte mår bra fysiskt än så är jag verkligen fri från anorexin. Livet har så enormt mycket att ge om man bara tillåter sig att uppleva och känna det och jag ville nog bara påminna alla som kämpar om att det verkligen går att bli fri och frisk ifrån anorexin, om man bara vill och ger det tid.

Som jag skrev för någon vecka sen så anser jag mig frisk från anorexin idag, iallafall psykiskt, fysiskt så har inte min kropp återhämtat sig än, vilket inte är så konstigt eftersom jag aldrig riktigt låtit den vila, jag har pressat den igenom det ena, det andra och det sjuttiofemte, även fast den egentligen inte orkat. Min kropp är enormt utmattad efter alla år av anorexi, svält, träning, krav och press. Och hade jag kunnat göra om de senaste åren med träningen så hade jag gjort det, jag visste inte då hur mycket min kropp egentligen behövde vila, istället för att springa den där milen och träna inför halvmaran.. Men jag trodde att jag mådde bättre, jag åt ju, men min kropp var fortfarande helt slutkörd.. Men det är ju lätt att vara efterklok.. Jag är iallafall väldigt glad att jag insett detta nu och faktiskt lyssnar på min kropp och prioriterar mig själv och min kropp.

För lite mer än två år sen grät jag för jag var tvungen att dricka dessa, idag gör jag det helt frivilligt och med målet om att må bra fysiskt.