ångest och att inte må bra -

Psykisk ohälsa, texter

Jag skriver sällan om ångest nu för tiden, kanske för att jag inte skrivit ordentligt på ganska lång tid nu, framförallt för att jag inte alltid vet hur mycket jag ska dela med mig av på sociala medier, hur personlig och öppen jag ska vara om saker, vad jag ska dela med mig av eller ej, vad som är hjälpsamt till andra att jag delar med mig av och inte, jag är iallafall väldigt glad och tacksam för er som hört av er och er jag vet att jag hjälpt med er ena psykiska ohälsa, för det är verkligen det jag ville från början, hjälpa andra och få andra att inte känna sig så ensamma som jag själv gjorde med min psykiska ohälsa, men jag är rätt vilsen i allt sådant just nu, hur mycket jag ska dela med mig av eller inte.. men tillbaka till ångesten som jag tänkte att jag skulle skriva lite kort om, den där ångesten som verkligen finns med mig dagligen..
Jag har verkligen ångest VARJE dag, olika sorters ångest, det kan vara åt katastrofhållet, dödsångest, extrem prestationsångest, ångest över pengar, ångest över hur lite jag gjort i mitt liv hittills osv, och vissa dagar har jag även kroppsångest, den kom tillbaka som ett brev på posten när jag började gå upp mer i vikt när jag började jobba i höstas. Kroppsångesten kan verkligen äta upp mig vissa dagar, men nej, jag gör aldrig någon handling på min kroppsångest men den finns verkligen där ändå, vissa dagar värre än andra.. Så även fast jag anser mig så gott som frisk från anorexin så kämpar jag, till och från, med mycket som hör till det ändå.
Och något jag alltid fått höra när jag vart som sjukast har vart "Du kommer må bra bara du går upp i vikt" "Du kommer må bra när du äter normalt" Och ja, huvudet och hjärnan kan tänka friska tankar när den får mat, näring, energi, men man mår inte alltid automatiskt bra av det, det behövs så mycket mer, för vissa.

Sen det här med tacksamhet och att må bra, jag känner enormt mycket tacksamhet till allt jag har, alla jag har runt omkring mig, att jag har någonstans att bo, personer som älskar mig och en kropp, som trotts alla år jag misshandlat och hatat den fungerar någorlunda bra, jag känner en enorm tacksamhet till detta VARJE dag, men trotts allt detta mår jag inte bra, och jag vet att det är så mycket mer som påverkar om man mår bra eller ej, men jag känner mig så otacksam som inte är lycklig eller mår bra när jag ändå har det så bra som jag har det.. Jag vet att det är okej att inte vara okej och må bra, men jag är verkligen rädd för att ta tag i sorgen jag konstant bär på.
Dom som känner mig vet att jag ofta ler, okej, det vet även dem som inte känner mig utan bara träffat mig någon gång, jag ler alltid utåt, om någon frågar hur jag mår så svarar jag ofta "Det är okej" och så ler jag för att stoppa mina känslor inombords för att jag inte vill dela med mig av dem, eller vågar, jag vill inte vara till besvär, vilket mitt huvud skriker att jag är när jag visar mina "dåliga" känslor.

Min sorg inombords som jag konstant blundar för äter verkligen upp mig, jag pratar inte om det för att jag inte vill vara till besvär för andra och för jag vet att jag "borde" må bra, och jag skjuter bara bort sorgen jag har för jag är rädd för den, jag är rädd för att den ska ta över och sluka mig totalt, precis som det var för några år sen när jag äntligen tillät mig att faktiskt vara ledsen över saker som hänt i mitt liv och jag gick ner i den djupaste depressionen jag någonsin upplevt. Och nej, det har aldrig handlat om att jag inte litar på folk eller framförallt mina vänner, för det gör jag verkligen, men jag är rädd för att vara till besvär för andra, vilket jag ofta känt de får gånger jag pratat om mina känslor, folk har tyckt att jag känner för starkt och mycket.
Invanda mönster som man har i sitt huvud är så otroligt svåra att bryta, det går, det vet jag, men det är enormt svårt för det finns en anledning till varför man inte bryter dem, varför man fortsätter i samma mönster, det är en trygghet och det ger en positiv konsekvens, kortsiktigt...
På min behandling har vi, för ett tag sedan, fokuserat mycket på att jag ska känna och uppmärksamma saker jag gillar och mår bra av, och det gör jag verkligen, men jag håller ändå min sorg under armen, vilket gör att jag inte kan ta in det som gör mig glad till fullo, därför måste jag lära mig att hantera min sorg, på ett sätt som för att jag inte drunknar i den, all sorg på en gång...

Gillar

Kommentarer

Hannah
,
Måste bara säga att jag verkligen gillar dessa inlägg, dom lite djupare, ärligare och naknare. Jag känner verkligen igen mig och tror andra också gör det så snälla, fortsätt med det 😊
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Tack snälla, behövde verkligen läsa detta, kram till dig och kämpa på 🌺❤️
nouw.com/nikolinapettersson
Alva
,
hej. Har du funderat på att göra en sorgbearbetning? annars är det ett råd från mig ❣️
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Hej, har funderat på att beställa hem en bok för sorg bearbetning.. Har du gjort det? Tagit hjälp av en bok? Tack för tipset, stor kram ❤️
nouw.com/nikolinapettersson
PetraHuatorp
PetraHuatorp,
Älskar dina dessa inlägg och speciellt detta träffade rakt i hjärtat för det känns som om det skulle kunnat vara jag som skrivit den texten. Så som du skriver så känner jag och så mår jag också just nu.
nouw.com/petrahuatorp
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Men fina du, jag önskar jag kunde ge dig en stor kram ❤️ tack för att du delar med dig så jag känner mig lite mindre ensam mitt i allt ❤️
nouw.com/nikolinapettersson
artist
artist,
Beklagar att du mår som du gör. Vet hur det är med ångest. Kan verkligen vara jobbigt. Stor kram till dig!💜
nouw.com/artist
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Men tack fina du ❤️🌺 ja det kan verkligen vara ett helvete.. stor kram tillbaka till dig ❤️
nouw.com/nikolinapettersson
evelinasjostrand
evelinasjostrand,
Massor med kramar till dig ❤️ Fick själv en extrem ångestattack igår som var svår att dämpa och även om det känns bättre håller det i sig fortfarande idag. Jäkla skit är det. 😕
nouw.com/evelinasjostrand
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Fina fina du ❤️ kämpa på, den där jävla ångesten minskar tillslut, fast det inte känns så när det är som värst.. 😔 Stor kram till dig ❤️
nouw.com/nikolinapettersson